Har kännt det i kroppen länge nu, ett barns rastlöshet, så igår letade jag fram joggingskorna och gav mig ut. Helt underbart var det! När jag sprungit i 10 minuter mötte jag på grannen och hennes väninna. Första tanken: "spring bara förbi dem, annars blir du fast". Haha, kom inte förbi dem. Deras två hunder blev som galna när de fick se Iriz coh ville ju bara leka en stund. "Skit också". Jag fick stanna en stund och tänkte en minut gör inte så mycket, en minut blev 15 minuter sen var musklerna stela som lyktstolpar.
Men kände att jag måste försöka komma igång igen så Iriz och jag satte fart igen. Efter fem minuter kände jag mjölksyran i musklerna, höll ut i fem minuter till. Tanken var nämligen att jag skulle springa i 20 minuter totalt, nu blev jag ju avbruten och då blev det tio gånger jobbigare.
Men idag mår jag fint och dessutom töar det ju vilket är det jag längtat efter. Jag tycker det räcker med vinter nu, nu vill jag ha vår!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar